problemhund

Ligger i sängen med sessan och tänker. Inför denna operationen så är jag faktiskt inte så nervös, det är mer allt runt om. Typ sängen om jag kan sänka ner den, fixa dapt, galler och ja allt som gör så att jag får en lugn hund inför rehabiliteringen. Med Atlas operation så grät jag i en hel vecka, hade panik attacker och allt. Känner lite att vi kommer klara det denna gången, Lissy ska leva vid min sida tills hon blir gammal! Hon kanske inte kommer bli värsta elit hunden, men hon kommer ha ett värdigt liv. Hon kanske inte kan tävla agility men hon kanske kan göra rally lydnad. Vi ska klara detta, ska vara så jävla noga som det går!

Fått flera som frågat om jag kommer vara aktiv skrivare om detta, det vette fan tror det. Lite är det för att jag själv ska kunna gå tbx och se framsteg.
Annars så är det så klart att ni som känner oss, så är det bara att fråga!