2012-10-31
17:00:33
rikta in oss?
Dessa dagar är sega, vi får ju inte gå långa promenader utan vi går bara runt huset och tbx.
Det är ju för att hon inte ska skada något mer i benet, eller det andra.
Nu är det bara 5dagar kvar till oprationen, bara längtar tills hon blir som gott som återställd igen. Dock blir det mycket rehablitering men det är värt det.
Som ni alla vet så klagade eller pratade jag mycket om hur Atlas opration kostade skortan, det är inget jämfört med Lissys. Atlas kostade 24.000 medans Lissys kostar 38.000, Men vad gör man inte för sina älsklingar. Dock är jag glad att denna gången så kommer vi klara det ''hoppas jag'' men ska fan vara inställd på det. Ska käpa som fan och köra mer rehablitering. Med en gång hon får simma så ska vi göra det. Har hittat massa stretching program som vi ska köra. Hon kanske alldrig blir återställd, och jag vet att jag kommer ta det lugnt med lekandet med andra stora hundar som inte går att kontrolera, och få springa fritt.
Men så klart kommer hon inte få ett dåligt liv för det, kommer göra allt så att hon mår bra. Att hon får ut all energi som hon har. Det kanske är så att vi bara kan göra hjärnövningar och spår m.m. men då får det bli så.
Funderar på att börja med special sök med henne, och rikta in oss på vapen.
En liten vidio där de pratar om just den oprationen som Lissy ska göra, Ni kan söka på TPLO på youtube med om ni vill se hur den görs...
2012-10-26
01:04:46
Skriva av mig!
Ligger i sängen med sessan och tänker. Inför denna operationen så är jag faktiskt inte så nervös, det är mer allt runt om. Typ sängen om jag kan sänka ner den, fixa dapt, galler och ja allt som gör så att jag får en lugn hund inför rehabiliteringen. Med Atlas operation så grät jag i en hel vecka, hade panik attacker och allt. Känner lite att vi kommer klara det denna gången, Lissy ska leva vid min sida tills hon blir gammal! Hon kanske inte kommer bli värsta elit hunden, men hon kommer ha ett värdigt liv. Hon kanske inte kan tävla agility men hon kanske kan göra rally lydnad. Vi ska klara detta, ska vara så jävla noga som det går!
Fått flera som frågat om jag kommer vara aktiv skrivare om detta, det vette fan tror det. Lite är det för att jag själv ska kunna gå tbx och se framsteg.
Annars så är det så klart att ni som känner oss, så är det bara att fråga!
2012-10-25
22:05:13
Vetrinären!
Idag så har vi varit hos vet, allt gick bra om man ser det på den sidan.
Lissy var jätte duktig, vetrinären var jätteduktig och så fin i händerna, samt jätte lätt att prata med.
Fick svar på alla frågor jag hade och allt denna gången. Kanske var med för att jag varken våga hoppas på det bästa eller det sämsta, och var bara instäld på att få ut allt denna gången.
Lissys övre korsband är av, tänkte jag ska skriva lite mer om korsbands skador m,m någon annan gång.
Först och främst så hade vi en liten diskusion om hur fin lissy var, samt hennes ras.
Fick nog höra runt 10-15 gånger i dag av olika personer att hon är jätte fin, och så klart det är något jag håller med om. Har ju den vackraste Sessan i hela värden!
Sedan fick hon gå fram och tbx i gången, hon kände på henne och redan då sa hon att hon trode att det var den.
Jag måste säga jag älskar vetrinärer som säger med en gång vad de tror vad det är, så att man slipper gå och undra. Kanske bara jag som tycker det då jag alltid sitter nergraven i datorn,böcker m.m. bara för att leta upp problemet samt om man kan göra något hemma m.m.
Kan säga lissy är för söt när hon får sövnings medel, både denna gången och förra så vägra hon sova. Hon ser ut som en fylle gubbe kan man säga som har druckigt för mycket. Sedan så är det svin svårt att väcka henne efter då hon föredrar att sova. Jämfört med atlas, han slockna nästan med en gång sedan vackna han så fort han har fått den uppvaknings sprutan. Vi röntagde benet och ja jag kan inget om detta så, men där konstaterade hon det med. Sedan kände hon på benet bara för att vara hundra, Man kan inte se sådant på röntgen bilderna till hunda. Eller aah man ser bara en liten förändring i vävnaden. Henes ben kunde man röra fram och tbx, vilket jag med såg att de inte var normalt. Jag har ju inte rört så på lissy hemma utan bara känt igenom och inget mer, då jag känner rör jag för mycket så kanske jag fördärvar skadnaden.
Så nu har vi beställt tid för opration så den gäller den 5:e november, vill säga näst nästa måndag.
Nu ska hon gå på medicin som är antiinflammatorisk och smärtstilande. Vilket jag känner är bra eftersom hon var svullen nu, vilket man förstår. Så hinner detta lägga sig lite innan oprationen.
Ja som ni ser jag är en sådan jävla människa som ska få reda på allt när det gäller mina hundar, Jag frågar nog ut när det gäller allt och tar in stort sätt allt de säger. Kan nog anses som jobbig när det kommer till vertinärer, då jag aldrid rättar de och har nästan som ett läxförhör med de när jag är där.
2012-10-22
16:40:07
Ett halv år blev till 5 minuter.
Har fått lite förfrågningar om att skriva om vetrinärer överlag. Så tänkte nu när jag väl sitter här igen så är det lite rätt tid att skriva om det. Då har jag alla kännslor som jag hadde förra sommaren och tänker i rätt bana om man säger så.
Själv så anser jag att vi med hundar är duktiga på att gå till vetrinären när det gäller sjukdomsfall. De säger ju att hunden är människans bästa vän, det är ju så sant det inte går att skriva om på något vis.
Och för ens bästa vän och barn så gör man ju vad som hälst. Speciellt för oss hundnördar,hundtöntar, hundidioter m.m.
När jag hade Atlas (min första hund) så trodde jag att alla vetrinärer kunde det dom jobbade med, Jag trodde att de var kapabel att göra stort sätt allt innom innom sjuka djur.
Men som sagt alla de har ju sitt speciall område, och så klart är de människor som du och jag.
De kan ha somnat i stolen när läraren pratar om halta eller whatever. När Atlas var sjuk så betalade jag ca 20,000+ på okunniga vetrinärer, en gång så satt jag och polaren på vetrinärstationen i 8 timmar för att få reda på att det kunde vara en liten stukning. Andra gången så var det sträckning de andra gångerna så kommer jag inte ihåg exakt vad det var. Tror jag var där 8 gånger eller något med exakt samma sak, och inget exakt svar fick jag. Den sista gången så tvingade jag de att röntga benet igen denna gången så var vetrinären så hårdhänt enligt mina ögon, så det knackade till i benet.
Då ansåg jag att detta inte gick mer, bad de skicka bilderna till en speciallist på blå sjärnan eller bara dit så får de ta över. Vilket de gjorde, Fick träffa Gustav på otroped avdelningen där och 5 minuter efter så visste vi vad problemet var. Det tog alltså 1halv år på ena stället medans 5 min på blå sjärnan!
En vecka senare så var han opererad och hela processen började, blå sjärnan fanns där under hela prosessen. Behövde jag hjälp eller hade frågor mitt i natten så var det bara att ringa, och alla frågor var besvarade. Så ska en vetrinär vara, til och med efter första mötet med gustav så hade jag massa frågor som jag inte kom på när vi var där. Jag hade blivit så GLAD över att äntligen få reda på vad det var och det gick att fixa. Så jag glömde alla frågor så, mitt i natten klockan 2 så fick han ett långt mejl med frågor. Dessa blev besvarade samma morgon!
Så blå sjärnan ligger varmt i mitt hjärta, det gick inte att rädda min älskling men han fick det bra i slutet. Vi gjorde allt vi kunde, vi kämpade till sammans och blå sjärnan gjorde allt de kunde.
Så med detta så kommer jag aldrig gå till någon okunnig vetrinär. Det ända jag kan tänka mig göra på den andra stället är att ta vaccinasioner, röntga höfter och led som går vidare, ögon och öron koll. Samt tandläkare för hunden, för det är de speciallister på det stället. Tror nästan de skulle vara bäst i sverige på det. Men något annat ALDRIG. Tänker inte utsätta min hund för att lida så igen, jag anser att det är djurplågeri av en vettrinär att inte våga säga att ’’jag klarar inte detta’’ En vettrinär som inte har kunskap ska skicka vidare, de ska inte försöka ställa diagnoser som är osanna. Och de mediciner som bara försämrar läget. För alla smättlindringar som Atlas år förämrade läget för han. För när han gick på benet så förstöde han senan ännu mer. Och därför blev allt som det blev.
Så för er där ute, tänk på vilka ni går till. Handlar det om muskler,senor, skellet whatever. Gå till en ortoped någon som har kunskap innom detta.
Lägg hellre någon peng extra för en speciallist i stället för flera tusen på någon som inte kan!
